Konferensen "Women, peace and security" äger rum samma dag som SVT uppmärksammar att FN-soldater i Goma i Kongo-Kinshasa har sexuella relationer med kvinnor och flickor i lokalbefolkningen – trots att det är förbjudet. Kopplingen till konferensens agenda kunde inte vara tydligare, ändå saknas en kritisk diskussion med utgångspunkt i liknande övergrepp. Mötet sker i samstämmighet med det sedvanliga utbytet om att kvinnor i krigshärdar bör prioriteras och allt för länge hamnat i skymundan.
Arrangörerna har lyckats samla en gedigen panel, alla med en rejäl portion erfarenhet från internationellt arbete och global konflikthantering. Margot Wallström har förmågan att kombinera smittsam entusiasm med saklighet och tyngd, något som också Madeleine Albright uppmärksammar när hon inleder sitt tal. Ingen är väl förvånad över FN nu vill norpa Wallström när hennes uppdrag som kommissionär alldeles snart är till ända.
Men även om Albright, Rasmussen och Wallström är både vältaliga och slår nävarna i bordet är det Linda Johansson från det svenska försvaret, som står för det mest intressanta inslaget. Genom att berätta om sitt uppdrag i Afghanistan tydliggör hon problematiken med för få kvinnor i fredsbevarande styrkor vilket innebär en ytterst begränsad kontakt med den kvinnliga delen av befolkningen. Plötsligt lyfter konferensen en bra bit utanför Bryssel-bubblan och vidare ut till verkligheten.
Värt att notera är att trycket på konferensen varit rejält. När jag pratade med arrangörerna på tisdagen hade över 700 personer försökt att anmäla sig, tyvärr hade den bokade salen endast cirka 400 platser vilket innebär att man gått miste om ett hundratal intresserade. Synd. Problemet hade kunnat avhjälpas om arrangörerna publicerat en direktlänk på hemsidan till konferensen omgående. Den dyker dock inte upp förrän vid 18-snåret, drygt fyra timmar efter att deltagarna lämnat podiet.
Diskussionen om samarbetet mellan NATO och EU fortsatte senare på kvällen när Madeleine Albright besökte utskottet för mänskliga rättigheter i Europaparlamentet för att delge parlamentarikerna om hur det går med arbetet att förnya NATO:s strategiska koncept. Ledamöternas frågor rörde främst EU och NATOS oförmåga att samarbete samt hur det militära arbetet och det humanitära arbetet ska fördelas i framtiden. Som det ser ut i dag är båda organisationerna och nafsar på varandras områden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar